Att bo i Sennan innebär att jag har VIRSEHATT på cykelavstånd..att det sedan e en massa backar uppför till denna "hatt" får man ju ta som en utmaning
Så igår bestämde jag mej för att det var dags..var så där lite halvbra väder..men ok det blir säkert bättre tänkte jag och cyklade iväg..vilken pärs..har ju oooo-kondis men fram kom jag...
När man står där nere och ser trapporna upp!!! får man lite "ågren" kanske ska göra det en annan dag..näää nu ska det ske..så uppför trapppor över sten och stubbar snubblar på grenar halkar på våta löv håller mej i trädstammar och tänker..inte titta ner..men visst tittar jag ner och då var det klippt..JAG TYCKER INTE OM HÖJDER
Sista biten så nästan kröp jag upp och väl framme vid utsiktsstenen höll jag mej krampaktigt fast vid den och fick fram kameran..för har jag kommit hit så nog tusan ska jag ha bilder som bevis att jag kom upp...HJÄLP jag ska ner också...å vet ni vad...då börjar det regna..eländes elände men jag ska ner om jag så ska krypa..åla eller vad som helst bara jag får mark-känsla...
NERE...vad gör man inte för en bild..Maria